Del 2

Var vänligt och läs tidigare del, annars kan det vara svårt att förstå om man inte läst den.

Del 1

Amelia Sunshine - Blå

Marie Sunshine - Grön

När texten är kursiv är det tankar.

Jag springer snabbt fram en bit men kommer sedan ihåg en sak mamma lärt mig; Att hästar kan bli rädda om det blir lite för plötsligt. Så sista biten går jag istället.

Det har blivit mörkt nu, även om klockan bara är runt 6-tiden, men jag kan endå tydligt se hästens snälla ögon.

- Hej på dig vännen, säger jag lugnt och klappar försiktigt hästen, Och vem är du då?

Jag får inget svar men hon verkar i alla fall gilla att bli klappd.

Men plötsligt springer hon iväg av en okänd anledning. Kanske var hon törstig eller hörde något?

- Och nudå? frågar jag mig själv.

Till sist bestämmer jag mig för att åka hem, jag hade börjat bli lite hungrig.

Olyckligt omedveten om vad jag glömt kan jag inte komma på, men någonting är det!

- Hej mamma

- Hej Ammelie (Smeknamn), hur var det på ridranchen?

- Det var väl bra, svarar jag frånvarande.

- Vad är det? Mamma hör att jag har andra tankar och ber mig sätta mig ner brevid henne.

- Nå berätta! Var det något med ridbanan du inte gillade? Var det några som kom med elaka kommentarer? Fanns det inga nybörjarhinder?

- Hur såg stallbåsen ut? Fick Dave plats där? Har du ställt in honom i vårt stallbås nu under natten här hemma?

Nyckelordet. Nyckelordet till vad jag hade glömt. Dave, jag hade råkat glömma honom i stallet på ranchen!

- Onej! Jag har glömt Dave på ranchen! säger jag och vill åka för att hämta honom.

- Nej, det är för sent nu på kvällen, man kan aldrig veta vilka typer som gömmer sig i skuggorna. Du får hämta honom imorron, det är säkert ingen fara.

Jag vet att det är ingen idé att argumentera mot henne, hon har rätt..

- Ja, okej då. Jag går och lägger mig.

- Men ska du inte ha något att äta?

- Nej, jag tappade apptiten..

Jag har svårt att sova den kvällen. Tankarna far i skallen på mig. Hoppas Dave mår bra. Tänk om han känner sig ensam? Hoppas ingen kommer förbi och råkar skrämma honom!

Men till sist lyckas jag somna med tanken på att det är bara några timmar, han är en vuxen häst, han överlever.

Klumpen i magen försvinner mer och mer och jag drömmer om Dave. Jag drömmer om att han kommer finnas i båset när jag kommer dit direkt efter skolan för att titta till honom, och han gnäggar lyckligt åt mig. Hoppas det stämmer önskar jag och drömmer vidare.

-

Gillar ni den?? :)

 

Laura

30 september 2012 18:32

Dina berättelser äger!
ps.Doh din blogg är bäst

:D

Elli

30 september 2012 20:33

Oj, tack! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

JAG ÄR SÅ BRA PÅ ATT BLOGGA JAJAJA GLÖMMER ALDRIG BORT OCH ÄR INTE FÖR LAT ORKAR ALLTID GÖRA INLÄGG Nej ärligt, sorry. Jag vet att det är irriterande när bloggare skriver så på bloggarna, när de ber om förlåtelse och säger att de ska skärpa sig o...

Det har snart gått två veckor sedan jag blev förskyld! Nästan det enda jag orkat göra är att kolla på anime/pewdiepie, lyssna på musik och ritat lite.. ._.  Fast i onsdags så orkade jag gå hem till Molle faktiskt (hon övertalade mig på något vis). Vi...

                                        WIP = Work In Progress     Random.. ^^ *Ignorera fönstret och att ögat inte är riktigt som det bör vara* ;_;   Random Fairy tail-relaterat.. ^^  Ville för...

  Var jag och såg idag inne i stan med 3D ^^   Tyckte den var helt okej.. Inget som jag kommer vela se flera gånger men den var inte dålig heller. Någon som ska se den eller som redan sett den?   //Elli ...

Klicka på bilden för att komma till bloggen!   Länkbytardags! ^^ Nessies Simsblogg är en blogg blandat med massor om The Sims och Nessies gameplay! Tidigare bloggade Nessie under bloggnamnet Hippieflickan (Ni kanske minns henne?) som jag skr...